Vissa saker påverkar verkligen oss och vårt samhälle väldigt mycket. Våra klassiska barnböcker/filmer/serier är något man kan hänvisa till allmänt och jag tror att de formar oss mer än vi tror. ”Han ser ut som Karlsson” och ”skulle behövt lite dunderhonung nu” etc används hela tiden och jag tycker det är spännande. Sedan är det inte alltid positivt -jag är så hädisk att jag kommenterade att ängeln i kyrkans krubba (som verkligen är jättefin och söt) såg ut som Mumintrollet… Kanske inte jättegenomtänkt och inte jätteschyst men det var ju bara positivt! Jag är frälst på mumindalen! Aja jag har fått igen för det där flera gånger om med alla kommentarer jag får om att jag ser ut som lilla My. Allvarligt? Det har ökat sen jag började ha knut men existerade innan dess och det är ändå ganska många som har knut nu för tiden. Sen har jag ju fräknar (vilket lett till att jag även blivit kallad Pippi) men det har inte Lilla My hur mycket folk än av någon anledning verkar tro det! Så jag är väl arg, galen och envis då?
Astrid Lindgrens böcker ser man då och då även här, framförallt Pippi. Jag har försökt se vilka klassiska spanska barnböcker det finns men haft svårt att urskilja någon riktigt. Både HC Andersen och Grimms finns mycket här, kanske mer än i Sverige så de kanske ersätter lite. Men vi har ju ett mycket närmare förhållande till svenska böcker/filmer/serier än utländska. Mumin är ju lite mittemellan eftersom den är skriven på svenska ändå -fast ett mumintroll som inte talar finlandssvenska är inget mumintroll!
Sötaste Lilla My med sin visa:
Gymnasiet på Teneriffa 