En bra start på dagen

Wow vilken morgon! Vad hände? Kände sommaren för ett sista besök? Vaknade av solens strålar, inte sett det så ljust här på länge. Gick ut med soporna och fastnade på trappen för det var så varmt och skönt.

Alltså det låter så pretto men för mig var det inte alls jobbigt utan bara helt rätt att fixa mackor och oboy och ta med dem ut. Jag bor ju precis vid skogen! Gick runt en stund för att hitta bästa platsen. Solen står fortfarande så lågt att stora delar är i skugga. Men jag hittade en och där sitter jag nu och gottar mig 🙂 Tog med bok också så jag kan vara här en stund. 

Fick sällskap av rådjuren också! Jag vet att de är hur vanliga som helst o att folk typ inte ens gillar dem men jag tycker det är så härligt att vara så nära ett vilt djur överhuvudtaget. Jag hade säkert blivit glad även om det varit en katt som kom.

Hoppas ni också har fint väder och får njuta idag!

Tidig höstmorgon

Soluppgång, höstdimma och skogspromenad – ett helt okej sätt att starta dagen på. Har inte varit ute så här tidigt annars men idag har vi tenta och då ska vi vara där 7.50

Minns inte om jag skrivit det men jag har fått några rådjurskompisar!  En av de allra första dagarna såg jag två rådjur alldeles framför mig på skogsstigen som jag tar för att komma till bussen och sen dess har jag sett dem några gånger. De är små och verkar ganska lost, borde nog haft hjälp av en mamma lite längre för de kommer nog inte bli gamla om de fortsätter springa över vägarna som de gör nu. Väldigt oskygga, stått mindre än 10 meter ifrån mig! Tidigare har de bara varit två men idag var de tre lika små. Känns så häftigt och gör mig så glad när jag ser dem 🙂

Önska mig nu lycka till på tentan! Jag känner mig ganska lugn på själva  innehållet men alltid nervöst med tenta. Framförallt när det är första på universitetet!

Ny blogg

Det är över ett halvår sedan jag slutade gymnasiet och i över tre månader nu har jag bott i Sverige så det är väl på tiden att jag lämnar den här bloggen 🙂 Vad nya skulle heta var hopplöst svårt att komma på, jag vet ju inte vad den kommer handla om! Så då tänkte jag att det blir om mig. För det kommer det ju vara. Ur mitt perspektiv i alla fall. Bilden är tagen av mig från ett berg på Costa Rica.

Inläggen här kommer finnas kvar men inte uppdateras mer utan här kommer ni hitta mig i framtiden:
https://enfreja.wordpress.com

Lägerledarnas djur

Vid frukosten sista dagen på förlägret på Stiftsgården var det ett gäng tjejer som började diskutera vilka djur vi ledare liknade. Så otroligt kul att höra och jag tyckte de var ganska klockrena. Det är så intressant att höra hur andra ser en och just det här att jämföra med djur är ganska talande. När vi pratat om det inte kompisgäng och när jag varit deltagare på läger och sånt tidigare har andra haft svårt att bestämma något åt mig. Ekorre har jag hört några gånger och det har jag väl själv tyckt passat också, jag har alltid sagt att om jag fick vara ett djur skulle jag vara just ekorre (verkar så sjukt kul att klättra i träd och hoppa snabbt mellan grenar) och så har jag ju kinderna för det 😉

Jag dröjer lite med att avslöja vilket de bestämde och tar de andra ledarna istället:
Räv: något i hundsläktet fast mer självständig, snabb och uthållig (tror inte de tänkte på slug/lurig som jag skulle kopplat till räven, det är han verkligen inte)
Surikat: ser lite lost ut men är alltid nyfiken och villig att ta in ny information, flockdjur
Björn: vart lite diskussion vad för sorts björn, jag la mig i och hävdade grizzly men de var mer inne på teddybjörn eller Baloo 😉 De bestämde sig för ”björn” och att det växlade mellan de olika sorterna (jag kan förstå vad de menar, han växlade mellan olika roller och det var inte alltid man hängde med)
Fågel: en fågelart som lever i djungeln och som ingen riktigt upptäckt än. Tror de menade att de inte lärt känna henne och inte visste liksom vilken sort hon var. Otroligt fint beskrivet!
Troll: huruvida det är ett djur vet jag inte men det var vad hon var i alla fall. Antagligen syftade de på hennes hår, kaosiga sätt att vara, spontanitet, mod att vara sig själv m.m.

Så jag då? Hare eller iller. Först blev jag fundersam, hare kopplar jag mest till rädsla och att ständigt fly från saker (och kanske att springa fort) inget av det något jag upplevde jag visat men det var nästan tvärtom de menade. Det var snarast en specifik hare, Judy Hopps i filmen Zootopia, och det är därför jag skriver det här först nu ikväll. Jag hade nämligen inte sett den, knappt hört talas om ens när de sa det men skrev såklart upp den på ”filmer att se”-listan och såg den idag. Wow vad smickrad jag blev! Den haren är ju helt fantastisk och en riktig hjälte! Nu hade jag velat höra mer vad det var de tänkte på men de egenskaper jag tolkar det som att hon har är alla såna som jag blir jätteglad över om de upplevde hos mig. På disney.wikia.com står följande:
Personality:
Heroic, perky, friendly, big-hearted, optimistic, intelligent, persistent, ambitious, enthusiastic, diligent, starry-eyed, open-minded, loyal, selfless, caring, forgiving

Det är precis den jag vill vara som lägerledare! På förlägret var vi verkligen ett team, vi tog olika roller och det behövs. Flest ”du är bäst”-kommentarer björnen och framförallt trollet kanske framförallt för att de var så roliga, busiga och spontana. Min roll var en annan och jag är glad att de uppfattade den så. Det är ju verkligen egenskaper jag strävar efter; fördomsfri, ambitiös, entusiastisk, förlåtande osv. En lite naiv tro att världen är god och inte acceptera gränserna för vad som är rimligt att göra (åtminstone verkligen försöka tänja på dem). Jag vill inte vara haren fullt ut till vardags (det är jag verkligen inte) men under ett läger är det kul!

Ps. Se filmen Zootopia, den var verkligen riktigt bra! Så imponerad att de klarar göra filmer som är roliga, vackra, har budskap, passar för alla åldrar och inte redan känns gjorda!

När normfungerande inte tänker

Jag var duktig i lördags och tog hissen så ofta jag kunde för att spara knät och fötterna, istället för att springa upp och ner för stentrapporna hela tiden. Utan att överdriva tror jag det är nästan 10 gånger jag springer från bottenplan (två gånger från källaren) till vindsvåning och ner under en eftermiddag, det blir många trappsteg.

Wenngarns hiss är dock ganska patetisk: den funkar så länge man är smal, smidig, gående och hittar på slottet men det hade ju känts fint om fler än de som klarar de kraven kunde använda den. Bara på den halvtimme jag stod utanför slottet innan äventyret och väntade såg jag en med rullstol, en med barnvagn och en med stora gångsvårigheter (plus säkert någon med osynlig funktionsnedsättning!) som kunde haft nytta av hissen. Ingen av dem visste att det fanns hiss vilket kanske var bra eftersom de då inte blev besvikna över hur ogenomtänkt den var när jag visade. För att alls ta sig till entrén måste en rejäl grusplan korsas vilket är rejält drygt med hjul (oavsett om det är barnvagn, rullator eller rullstol), sen ska man veta att man ska gå mot en dörr till höger istället för till huvudentrén för där sitter en stor fin skylt om att det finns hiss (har man väl hittat dit vet man antagligen redan att det finns en hiss). Den dörren är dock väldigt smal (smalare än en rullator och noll svängrum för ens en smal rullstol/barnvagn) om man inte öppnar även andra sidan (vilket en normallång måste stå upp med båda armarna ovanför huvudet för att klara) och det är först ett trappsteg (lågt visserligen men väldigt osmidigt) och sedan en tröskel för att komma in. Sen kommer man genom en korridor fram till en trappa och tänker då antagligen att man kommit fel tills man tittar sig omkring ordentligt och ser en hiss stå till vänster bakom några vagnar. På andra våningen går det helt ok (förutom att det är rätt mycket trösklar i slottet) men på tredje måste man ta sig genom ett personalkök för att komma från hissen till själva slottet. I lördags stod det massor med kartonger och backar för så att det antingen krävdes klättring eller att jag flyttade på flera tunga lådor för att ta mig fram. Som GÅENDE. Och det var inte bara tillfälligt utan de stod där när jag kom halv 12 och när jag åkte vid fyra… Jag ska skriva till Wenngarn att det inte är okej men mest intressant är att påminnas om hur ofta anpassningar görs men ändå inte blir tillgängliga. Hur svårt det är för många normfungerande att sätta sig in i vad som behövs för att det ska bli tillgängligt. Samtidigt förstår jag inte hur svårt det är att testa? Väldigt många har ju ändå kört en barnvagn och om de inte kan föreställa sig hur det är att köra runt med en så kan de väl låna någons? Jag har alltså inte använt rullstol eller något annat rullande på Wenngarn, hade jag gjort det hade jag nog märkt ännu fler saker som inte funkade men allt det här såg jag bara genom att gå.

Det värsta är att personalen säkert tänker att ”det är ändå inga som använder rullstol här” eller ”folk ställer ändå barnvagnen utanför” men de vet ju inte hur det hade varit om det varit mer tillgängligt. Klart ingen klagar på hissen när många inte ens verkar känna till att den finns (hissen är tänkt för besökare – det finns en hel del skyltar, men de är uppsatta på fel ställen och dåligt formulerade).

Ja, det är svårt att släppa. Jag kan inte stänga av och sluta märka. Inte sluta se den gamle mannen som kämpar sig upp för trapporna flåsande och sen är för trött för att titta på rummen. Inte sluta tänka på vilken skillnad hiss kan göra, hur jag igår till skillnad från förra veckans ”dagen efter” kunde stödja på knät och gå tack vare den. Jag varken kan eller vill släppa det, det är viktigt.

Fint i alla fall att det stod en kartong med vaniljsås i hissen. Bra med nödmat om den skulle stanna eller nåt 😉

Svartenfeldt och Järnhand

Tycker fortfarande det är häftigt att jobba i en miljö där saker som den här ligger och skräpar i hörnet jag byter om i.

Igår körde jag Alvgrim igen, årets nya äventyr Den Gyllene Nyckeln. Även förra helgen spelade jag och det är kul, ger energi även om det såklart även tar. Årets äventyr är lite annorlunda upplagt och ärligt talat inte lika roligt för mig. Jag har bara två roller till skillnad från förra årets fyra och inte alls lika mycket repliker men jag njuter ändå och tror barnen har det super! Det måste vara en utmaning att komma på nya äventyr varje år (det här är fjärde eller femte året) som ska bygga på samma grund med Alvgrims folk, miljön och så problem som barnen ska lösa tillsammans. Det är viktigt att de skiljer sig åt för flera barn återkommer varje år, de tycker om världen och återkommer så ofta de får möjlighet. Kan tänka mig att de fortsätter leka i den när de kommer hem, kommer på egna äventyr och utvecklar den. Det känns häftigt!

Inte riktigt min vanliga stil, kul när folk tittar och verkligen funderar på vad det är för en tokig turist 😉 Henrietta Svartenfeldt, Kommitténs ledare alltså är det ni skådar. Den ”onda” som barnen spionerar på, gömmer sig för och lurar.

Här ser ni Cecilia Järnhand, klensmed och ättling till Aishur Xhintrezor (försök säga det några gånger… det måste jag göra…) som skapat Den Gyllene Nyckeln. Kostymen (utom handskarna) gjordes till ett tidigare äventyr och bars då av en kraftig karl så allt är ca jättestort men med skärp och säkerhetsnålar har det gått bra.

Identitetsteckning

En dag hade vi ”identitet” som tema på förlägret. Då pratade vi om vad som är ”jag”, en inte så enkel fråga. Precis som jag skrev i förra inlägget så finns det mycket som påverkar ens identitet i hemstaden. I nya sammanhang har man chanser att skapa nya identiteter men även då är det såklart mycket som påverkar en. Som gör en till den man är. Jag ledde en övning som tvingar en att tänka efter vem man är, vad som påverkar ens identitet, hur ens självbild är. Jag fick göra den när jag var på Stiftsgården i vintras på trettonhelgsläger, då ledd av en som gjort den på gården Corrymeela på Nordirland. Jag ändrade och la till lite grann men grundidén är samma för jag tycker den är bra. Om ni vill skulle jag gärna peppa er att ta ca en timme och göra övningen ni också. Det är ovant att lägga en hel timme på att tänka på sig själv men som en lägerdeltagare uttryckte det ”det var coolt att få bli hur deep som helst och gå in i sig själv”. Så gör det, istället för att titta på TV eller städa i helgen så sätt er 40-60 min och fundera över er självbild.

Du behöver:
Ett STORT blankt papper (ca en meter långt) eller typ 4×3 ihoptejpade A4-papper
Pennor i olika färger, gärna tusch-pennor
En lugn och ostörd plats
Dig själv

Rita konturerna av en människa (fyll hela pappret), det är svårare än man tror men behöver absolut inte bli snyggt!
Fyll i med ord eller små teckningar det som stämmer på dig

Alla dessa ”kategorier” är sånt som påverkar din identitet, den du är. Jag förklarar dem lite kort men det finns inget rätt eller fel så skriv det du vill ha med. Värderingar, motton och tro är dina tankar, det du tycker är viktigt. På lägret skrev vi tillsammans upp en liten bank med värderingar/motton för att få hjälp att komma på, här är de jag minns: ”Carpe diem”, ”YOLO”, ”Hakuna matata”, ”Alla är lika värda”, ”Alla har en historia”, ”Var den du är, alla andra är redan upptagna”, ”Behandla andra som du själv vill bli behandlad”, ”Döm inte efter utsidan”, ”Gör alltid ditt bästa”, ”Det löser sig”, ”Det är aldrig för sent”. ”Live, love, laugh”. Tro kan vara på kärlek, Gud, drömmar, karma, ödet etc. Musik/ljud är vad man gillar att lyssna på. På höger axel kan du skriva/rita allt som ger dig trygghet, det kan vara personer/platser/saker/fenomen. På vänster axel är det som pressar och de förväntningar som finns på dig, både från dig själv och från omgivningen. I hjärtat finns dina närmsta relationer, med de som står dig närmast. På vänster-armen finns andra relationer som har betydelse för dig och ditt liv. Det kan vara vänner och släktingar men även andra som påverkar – negativt eller positivt.

Längs benen går en tidslinje över ditt liv. Vid vänster fot föds du och sen fortsätter det med viktiga händelser i ditt liv till höften där nutiden är och sedan till högerbenet där du skriver vad du tror kommer finnas i resten av ditt liv. Att skriva en tidslinje är väldigt svårt (framförallt när man är 13 år och inte varit med om så mycket) men försök ta med sånt som beskriver viktiga delar. Olika städer du bott i, människor som kommit in och försvunnit ur ditt liv, sjukdomar, världshändelser som påverkat, jobb/skolor, fritidsaktiviteter osv.

Fastnar du på någon kategori så gå vidare och återkom senare. Är det någon du inte förstår så ändra den till något du tycker känns bra. Saknas någon kategori för att få med din identitet? Lägg till den!

Det vore jätteroligt att höra om ni gjorde den, hur det kändes och vad ni tyckte! Jag gjorde en för att ha som exempel och det var kul att se att en del förändrats sen jag gjorde den i vintras (hade tagit foto på den då), det är bara ett halvår men jag har förändrats sen dess.

  

Samtal

Nu är jag hemma och helt slut 😉 Varit otroligt intensiva veckor med så mycket intryck, tankar och lärdomar. Helt fantastiskt vad många olika samtal jag haft; med olika människor, om olika saker och på olika nivåer. Vad nära jag kommit så många människor, fått reda på så mycket om dem och lärt känna dem. Både deltagare och andra ledare har jag fått dela vardag med och se olika sidor av. Det är något väldigt speciellt med att leva tillsammans, att få se både morgon och kväll, glada stunder och ledsna. Självklart finns det saker man håller för sig själv och det är ändå så mycket människor runt om för det mesta att man absolut inte behöver dela med sig av allt, men vill man så ges ofta möjlighet på ett annat sätt än i vardagen. Det blir naturliga tillfällen att tala om saker som annars sällan talas om.

Just samtal var en viktig sak på förlägret som vi ledare pratade om. På förlägret ingår att ha pass om olika ämnen (typ relationer, tro, kärlek, identitet eller liknande) och då är det superviktigt att alla känner att de kan vara med. Det ska finnas möjlighet att dela med sig av personliga erfarenheter men inte vara nödvändigt för att delta. Stämningen ska vara så trygg som det går att bygga upp på den korta tiden så att de flesta vågar vara personliga men en del är inte bekväma med att dra upp svåra erfarenheter ändå inför folk de bara känt till något dygn och då är det viktigt att frågorna kan vara ”allmänna”. Jag hade inte tänkt på det här så mycket innan men vi bestämde att när vi gjorde övningar där alla såg svaret (typ ”fyra hörn”, ”termometern/skalan”) skulle frågorna vara av typen ”Kalle är med om det här vad ska han göra” eller ”Lisas kompis säger så här vad ska Lisa svara” så ofta det gick istället för ”om du var med om det här vad skulle du göra”. Det blir antagligen olika svar eftersom man inte alltid gör vad man borde men i den här situationen med människor man inte känner osv kan det bli för jobbigt att ta ställning till vad man själv ska göra. Efteråt ges alla som vill möjlighet att berätta hur de tänker och då är det givetvis okej att berätta om sig själv, bara inte alla tvingas göra det. Det är ju fortfarande viktigt att tänka över sig själv så vid ett tillfälle när vi kände att det var viktigare att de tänkte själva än visade andra fick de sätta sig i en ring vända bort från varandra och blunda och sedan räcka upp handen om de höll med om ledarens påståenden. Att de ändå skulle räcka upp handen och inte bara tänka svaret var för att de skulle behöva göra ett val, samt för att se till att alla behöll fokus och inte tänkte på annat. På en del frågor kunde det bli en bra grej att behöva erkänna för sig själv vad man kände och då blev handuppräckningen tydlig. Till exempel ”Jag är nöjd med den jag är”. Så intressant att få höra de andra ledarnas erfarenheter och tankar för annars hade jag nog inte tänkt på det här, men nu känner jag att det blev väldigt lyckat och att jag kommer använda mig av det igen!

Det är en unik stämning på gården där folk verkligen har mycket mer intressanta samtal än i vardagen. Det märkte även våra ”barn” (de är väl egentligen inte barn längre men saknar ord för åldersgruppen) snabbt och det var flera som sa att de tyckte det var häftigt. Efter bara ett dygn hade de berättat saker för de andra som de inte sagt till klasskompisar som de känt i sex år.
Stiftgårdsvänner är helt andra vänner än de man har på hemmaplan. Det krävdes bara några få dagar för lägerdeltagarna att inse det. När man kommer till gården har man möjlighet att bestämma vem man vill vara. De andra vet ingenting om en mer än namnet. I en stad man bott flera år i är det så mycket som påverkar hur andra ser en. Det blir så lätt att andra ser en som samma person man var för flera år sedan. Folk känner ens föräldrar och syskon och man definieras efter dem. Var och hur man bor, skolresultat, fritidsaktiviteter och prestationer påverkar. Rykten och gamla historier kan sitta kvar hur länge som helst. Det är svårt att förändras, ta nya roller där. När man kommer till ett nytt sammanhang är det helt upp till en själv vad man berättar, vem man ses som och är. Det går att testa roller som inte skulle funka hemma. Det är på grund av det här som jag alltid älskat läger. Jag får vara den jag vill vara.

I Skalmans kasse

Alla ledare går runt med tygkassar. Det är typ obligatoriskt och jättekul att se vad för olika tryck alla har på dem. Även intressant att se innehållet. Standard är schema, mobil, småpengar, värdeskåpsnyckel och tuggummi. Jag kallar mig Skalman och har typ ”allt” (klocka har vi redan som ringer till mat och vila så det behöver inte jag hålla koll på). Förutom det vanliga finns där även: olika sorters pennor i olika färger, sudd, tejp, superlim (alla skrattar åt det men det underlättar livet så otroligt mycket!), anteckningsblock, post it-lappar, schema, handkräm, lypsyl, vattenflaska, mediciner, plåster, näsdukar, snöre (sjukt användbart till allt från att binda upp en dörr till tvättlina till hänga upp saker) och fickkniv (en liten och lätt med kniv, sax, nagelfil och pincett (använt flera gånger till stickor)) samt en lapp med texten ”De vill göra rätt – blir det inte rätt får du visa sätt som det kan bli det. Undvik nej och inte. Backa bakåt. Visa väg” vilket är några nyckelbudskap i Låg-Affektivt Bemötande som jag lärt mig och vill påminna mig om ofta.
Självklart finns det mesta att få tag på någonstans men jag uppskattar att alltid ha med mig och inte behöva leta eller springa runt för mycket.

Igår tog jag hela pennburken 🙂

Pass om tro och konfa

Är så mycket som händer här hela tiden, många intressanta pass, roliga lekar och spännande samtal!

Igår hade vi ”trospanel” (om tro alltså, inte trosor…) med ledare och ledarassistenter från efterlägret (de jobbar två timmar/dag med olika saker och fem av dem är med oss). Deltagarna hade fått skriva frågor som vi sedan besvarade, rätt klurigt men kändes viktigt. På sätt och vis kanske det varit mer givande att ha med en präst eller annan genomtänkt troende men det här blev också ett bra sätt att visa att det går bra att vara stiftsgårdare och konfirmerad trots att man inte vet exakt vad man tror på och inte är sådär stereotypt kristen. Tvärtom är ju extremt få här stereotypt kristna och väldigt många beskriver sin tro som en diffus känsla av att det finns något större, att Gud är kärlek eller energi och att kristendom kan vara en kultur (gudstjänster, traditioner, sånger, sätt att vara osv) lika väl som en tro. Så det var bra att visa tror jag. Det blev en rätt bra mix mellan oss med vissa som tänkt mer och andra som tänkt mindre, vissa som var uppvuxna i kristna miljöer och andra som inte alls var det, vissa som var rätt säkra på vad de trodde och andra som ändrade sig från dag till dag. Alla ”passar” här på gården.

Jättebra frågor de hade ställt som ”hur vet man om man är kristen eller inte?”, ”är du kristen?”, ”finns Gud”, ”ser du Gud som en person?”, ”tror ni på allt som står i bibeln?”, ”tror ni Jesus gick på vatten?”, ”tror ni det är det Gud som bestraffar när dåliga saker händer?”, ”tror du Jesus kommer återvända till jorden?”, ”vad händer när man dör?”, ”var är man innan man föds?”, ”vad borde jag som kristen tycka om personer som tror på andra gudar eller inte tror alls?”, ”låtsas du någonsin att du inte är troende?”. Väldigt klurigt att svara på ibland, framförallt för efterlägrarna tror jag som inte hunnit fundera så mycket. Men det blev intressant och deltagarna uppskattade det. När vi pratade om dagen vid godnattstunden var det en som sa ”det var skönt att veta att man inte behöver vara säker på att man tror för att åka på konfirmationsläger” och då kändes det som att vi lyckats.

På eftermiddagspasset idag hade vi ett nytt gäng efterlägrar-assistenter och då var temat ännu mer inriktat på själva konfirmationslägret. De gjorde en tipsrunda med frågor om sin konfirmandtid (vad hände dagen innan konfirmation (en bröt foten), hur många bus blev vi utsatta för (3), varför döptes Ella (för att hon ville och för att man måste det för att konfirmeras), rekommenderar vi andra att konfirmeras (JAAAA!!!!)). Det var en rolig aktivitet och jag tror det gav lite inblick i hur lägertiden kan vara. Sedan fick de sitta i smågrupper med en efterlägrare och fråga om konfirmandtiden. Alla verkar sugna, efterlägret gjorde bra reklam 🙂

Nu lite kort vila innan middag och sen grillkväll

Sand och nya barn

Resultatet av sandslottstävlingen:

Stiftsgården i miniatyr med massor av detaljer

Jättestor borg med igloo och sjö

Förstår inte var bilderna på vårt otroligt coola sjukhus tagit vägen, även Rättviks kyrka som vann är borta. Får lägga upp det senare. Jag har ju lärt mig av sandkonstnärerna på Teneriffa så vi använde mjöl för att få det vitt och sen kom nån på kristyr för att måla t.ex. parkeringsrutor (alla vet att den stora parkeringen är typ det viktigaste med sjukhus). Orsaken till att folk gjorde vad de gjorde är lite för komplicerad för att kunna förklaras men det finns en orsak.
Igår kväll frågade huvudledaren om vi var klara med planeringen av alla pass måndag och tisdag… Så då panikklippte jag 26 gigantstora papper från en pappersrulle. Typ A-4.  Väldigt obåckligt. På tisdag ska jag hålla i ett pass om identitet och självbild och då behöver de de där pappren nämligen. Jag blev ju tvungen att göra övningen själv också så nu vet jag vem jag är… 😉

Nu väntar vi ivrigt på att barnen ska börja droppa in! Musik på i högtalare, alla papper framme, kaffe till ledarna och massa fina pennor så ska det väl bli bra?

Helgen

Vi har ju en helgs paus mellan lägren och jag har tänkt till så det ska bli uppvilande och ge energi för nästa vecka. När barnen hade åkt i fredags sov jag i nästan två timmar på eftermiddagen, sen te och serier som jag skrev. På lördagen var jag så kallat ”helledig” (ingenting inplanerat på hela dagen) och då får vi äta i hotellmatsalen. Maten är jättebra även i vår matsal och det är inte så stor skillnad egentligen men hotellfrukosten har lite mer frukt och grönsaker och olika sorters ostar så det är kul ändå. Framförallt är det skönt för att man kan sova en timme längre och sen äta helt själv (om man vill) eller med bara några få. Jag tog med frukosten ut och åt i solen, småpratandes med en annan ledig ledare men var ändå väldigt tyst och lugnt. Sen lånade jag en cykel och cyklade in till Rättvik. Det var skönt att komma ifrån gården och se lite annat, blir verkligen som en bubbla här. Även om det är en helt underbar bubbla!

Utanför biblioteket stod fem olika sällskap och hängde på låset 😀

Gick runt lite på Erikshjälpen, köpte ett örngott så jag kan sno en extra kudde att sova på och en söt liten burk för 5 kronor som jag säkert hittar ett användningsområde för 🙂 Otrolig prisskillnad på second hand här och i Stockholm/Upplands Väsby/Uppsala… Kikade i lite andra affärer och åkte sen tillbaka till lunch. Är som att själva maten i hotellmatsalen är i princip samma sak men känns lyxigare för att det finns lite mer att välja på.

Resten av dagen blev läsning och häng med andra ledare. De ordnar en hel del aktiviteter för oss ”vuxna” vilket är himla kul. Förutom de som är ledare för läger finns sommararbetare i kiosken, i köket, i vaktmästeriet, som är musiker och fyra ”ledar-ledare” som fixar med allt som gäller alla och stöttar om ledarna behöver hjälp. Vi är allihop över 18, får ersättning men är inte fast anställda vilket gården såklart har en del som är året runt. Vi i alla fall är indelade i lag och varje kväll är det tävling. Igår var det Vem vet mest? och annars har det varit Disneysång-quiz, Stiftgårds-TP (frågor om STG), Vem där? och en massa olika spel. Dessutom får vi uppdrag som vi ska göra; typ leta rätt på en tiger som någon gömt, dansa macarena till valfri Taylor Swift-låt, göra en bild som illustrerar ett visst bibelcitat osv. I eftermiddag är det sandslottstävling för alla på gården och vi ska tävla med våra lag. Sist jag hörde var planen att göra slottet från Frozen/Frost. Så massa mjöl ska vi pudra som snö (finns fördelar med att ha tillgång till allt i både kök och vaktmästeri!).

Önska oss lycka till! Återkommer med bild 😀

Lillgammalhet

Gruppen var riktigt bra, lugn och trevlig. De flesta är ganska mogna och vad man väl kallat akademikerbarn. Duktiga på att ha en dialog, vana att prata med vuxna, allmänbildade, resvana, trygga. Det är överhuvudtaget ganska många såna på Stiftsgården. Självklart finns det undantag och det är en så öppen stämning här att det går bra att komma in även med annan bakgrund och andra kunskaper. Men det är nog väldigt få vars föräldrar saknar utbildning och det är faktiskt även få vars föräldrar inte kommer från Europa/USA (dock många med en eller två föräldrar från annat europeiskt land än Sv). Vi ledare pratade om gruppen idag och en sa att några av barnen var så lillgamla. Jag vet inte riktigt vad det är han menar med lillgammal, det finns så många olika betydelser för ordet. Det kan nog ha samband med det jag kallade ”akademikerbarn” även om det finns många undantag men jag förstår inte varför det skulle vara något negativt. Ja, en del använder så kallade ”svåra” ord som många barn i den åldern inte kan men varför inte använda hela sitt ordförråd, ju fler olika ord man använder ju bättre kan man uttrycka sig och nyansera språket! Ja, en del kan mycket men kunskapen i sig menar de väl inte är negativ? Ja, en del vill berätta allt de kan och förklara varför de har rätt i diskussioner men det tycker inte jag är lillgammalt utan snarare besserwisser-aktigt. Ja, en del vill hellre läsa, skriva dikter och lära sig saker än bada eller springa runt men vi är alla olika och i 11-12-årsåldern är det väldigt vanligt. Ja, de diskuterar politik, filosoferar och tänker otroligt mycket men det är ju helt underbart! Dessutom även det ganska vanligt i just den åldern. Så varför kalla dem lillgamla som om det vore något konstigt och negativt? Jag blir så provocerad och faktiskt även ledsen. Inte för de här barnen, ledarna är jättebra med dem och de klarar sig fint, men för att det är så vanligt att ge unga stämpeln ”lillgammal” och för att det nästan aldrig är menat som något positivt. Jag har ju själv fått höra det otroligt många gånger, känner mig fortfarande så ibland men märkt att det är så många i min ålder som känner så att jag inte tänker på det så mycket längre. Dessutom vände det någonstans i sextonårsåldern från att ha ansetts jobbigt till att ha blivit något bra som uppmuntras av de flesta vuxna.

Jag har lagt så mycket energi på att försöka dölja att jag är lillgammal. Fått förstå att stora delar av det som var jag inte var bra. Under flera år var det så viktigt att inte använda konstiga ord att jag fick tänka igenom varje mening jag sa och ibland valde att inte prata alls. Jag läste krönikor och intressanta artiklar på mobilen men låtsades att jag spelade spel. Sa att jag inte visste när jag blev frågad om saker trots att jag kunde massor om ämnet. Jag gjorde inte allt för att dölja det och det är jag otroligt glad för. Att vara besserwisser tycker jag nog fortfarande för det mesta är negativt och jag anstränger mig för att inte vara det men det mesta som förut ansågs lillgammalt har jag äntligen vuxit i (delar av ordförrådet är fortfarande förbehållet korsord).

Det är härligt att se att Stiftsgården fortfarande får vara en plats där man kan leva ut sin lillgammalhet. Precis som den för mig gav möjlighet att vara mig själv ger den de här barnen det. En stor majoritet av ”stiftsgårdarna” är mer eller mindre lillgamla (med undantag av den där ledaren då) och det är därför det går. Det finns utrymme till bad och vi leker såklart mycket (i alla åldrar) men det är lekar med tanke och de uppskattas ofta av de lillgamla. Alla barn och unga (och många vuxna) älskar att leka men vi leker på olika sätt, att springa runt planlöst eller rena turspel kanske inte är för lillgamla men samarbetslekarna och de andra med stora möjligheter till strategi och ”djup” brukar gillas. Och just därför är det de som är STG-lekar.

Verkligen en svår balans mellan det berikande med olika typer av människor och det avslappnande och trygga med stora likheter. Bäst blir det väl när man har vissa delar gemensamt och andra olika. Det är spännande att umgås med människor som har helt andra värderingar men väldigt skönt när de har lika som en själv. Relationen blir djupare och det går att prata om andra saker då. Jag trivs med de här lillgamla akademikerbarnen helt enkelt, både när de är i 10-årsåldern som deltagare och äldre som kollegor.

Paus

Haft underbara dagar och typ noll tid att blogga 😉 Vill gärna dela med mig dock så ska försöka skriva några imorgon och tidsinställa. Idag åkte mitt lägers deltagare hem och en ny grupp kommer på måndag. Så nu ska jag vila upp mig och ladda om så att nästa vecka blir lika bra! Det här lägret hade verkligen trivts superbra och flera stycken bara grät och grät över att det var slut. Det låter så otroligt kort med fem dagar men man hinner väldigt mycket. Mycket hinner hända med gruppen, många band knytas och de hinner utvecklas. Det är superhäftigt! Så fem dagar är inte så dumt när de ändå är så här små, de hinner inte längta hem så mycket (ingen gjorde det alls faktiskt den här gången!), hinner inte bli för mycket drama, hinner inte bli sjuka, hinner inte bli så trötta osv. Kommer nog ta ett tag även för mig att smälta, nu är jag för trött och ska bara slappa ikväll.

Har ärvt (tror jag? kanske bara lånar…) Y:s rese-vattenkokare som är grym! Väger typ ingenting och får lätt plats i väskan. Lite läskig då den jättesnabbt blir jättevarm och inte stänger av sig själv utan man måste dra ut kontakten för att den ska sluta. Superhet ånga kommer ut dessutom men varmt vatten blir det! Tepåsar tog jag med och även om det går att ta te/kaffe när som i matsalen så är det lite skönt att slippa gå dit. Det är fantastiskt med alla härliga människor här och jag älskar att vara social men det blir rätt mycket och efter flera dygn med människor (till stor del livliga barn) runt mig precis hela tiden (vi delar rum med deltagarna) behöver jag tid helt själv med stängd dörr och då är det faktiskt skönt att inte ens behöva gå till matsalen. Sån är jag.

På STG igen

Haha mitt bloggande är så förvirrande att jag inte förstår det själv. Innan jag la upp om Rosenhagen igår så hade jag skrivit det här:

Hm jag vet inte varför det varit så svårt att få till bloggning nu senaste tiden, jag har inte prioriterat liksom. Men jag har ändå tänkt ut några inlägg så jag lägger upp dem även om det blir lite sent. Just nu är jag på Stiftsgården i Rättvik och det är väl tveksamt hur mycket tid jag får att skriva när jag är här men idag vaknade jag pigg en timme innan frukost så då tänkte jag passa på lite 🙂

Men nu insåg jag att jag inte publicerat det… Så då kanske det blev helskumt att jag bloggade om skärgården för er som vet att jag är i Rättvik. Jaja, ni klarar er.

Nattvardskärl av lego

Nu sitter jag och vet inte var jag ska ta vägen med all pepp, pirr och längtan efter ”mina” barn! Åkte upp hit i lördags, var här hela söndagen och först nu måndag eftermiddag kommer barnen! Sååå lång väntan! Framförallt eftersom ingen annan är särskilt intresserad av att planera utan tänker att vi improviserar typ allt. Mycket troligt att de kan det och att det blir bra men känns fånigt att bara ”dra runt” i två dygn… Hade jag varit själv hade jag nog detaljplanerat allt och förberett precis allting vilket kanske inte alls blivit bra det heller. Fast ahh vad det är svårt att låta bli!

Det har varit härliga dagar nu ändå, trivs ju underbart bra här – känns bara så konstigt att inte ha ett fullspäckat schema och massor att göra hela tiden. Alltid annars har det varit så mycket aktiviteter och aldrig en lugn stund, nu kan jag vara hela dagarna ensam i mitt rum utan att någon tycker det är konstigt. Sen är jag ju inte det, det finns ju saker att vara med på och fyra måltider om dagen som vi samlas kring osv men jag har aldrig varit så självständig här tidigare. Såklart. Det är ju det som är skillnaden mellan att vara ledare och att vara deltagare. Är typ vuxen nu…

Längtar verkligen tills barnen kommer så jag känner mig lite mer nyttig. Även om jag har trevligt nu så känns det som att jag mest drar runt och äter 😉 Några timmar igår la vi på planering och visst har det varit jättebra att få möjlighet att vila ordentligt men nu vill jag köra igång! Är så nyfiken på vilka de är!