En väldig massa tankar om jobb

Standard

Den här veckan var min sista på förskolan. Nu har jag två veckor ”ledigt” i Sigtuna (såklart alltid en hel del som måste göras ändå) och sedan åker jag till Stiftsgården. Det kändes sorgligt att säga hejdå men ärligt talat också rätt skönt 😉 Det är så intensivt och ”mycket” när jag är där. Mycket barn, mycket ljud, mycket rörelse, mycket tankar, mycket åsikter, mycket önskningar, mycket. För det mesta försöker jag fokusera på några barn och lämna överblicken åt de andra pedagogerna men barnen rör sig ju så mycket och det är långt ifrån alltid det funkar. Så just nu njuter jag av att det är över men jag kommer nog sakna dem sen. Framförallt känns det konstigt att inte fundera över ”hur ska jag göra nästa gång A hamnar i den här situationen” eller ”hur ska jag hjälpa F nästa vecka” osv. Det är ju fortfarande intressant och lärorikt att reflektera men inte lika kul när jag inte kan testa lösningsförslag i praktiken. A och F är de som det känns svårast att lämna, jag har fått en så otroligt fin relation med båda två och jag tror inte de har så många andra bra relationer i sina liv så det känns speciellt.
IMG_5609

A har jag ju skrivit om tidigare, han som har så svårt för förändringar, som lätt blir arg och som man ibland kan få ont om man står nära och inte förstår vad han vill. A som lägger så mycket energi på att hantera vardagen i förskolan att han de sista timmarna av dagen är helt slut och helst sover. A som med lite hjälp faktiskt kan sätta ord på sina känslor, som har byxor med tre lager tyg på knäna för att de ska hålla. A som har en helt fantastisk fantasi och som kommer på de roligaste lekarna. Flera gånger under utepassen när vi båda varit lite trötta så har vi ”tittat på film”. Det var han som kom på det första gången och jag tyckte det var så härligt att jag föreslog det fler gånger till hans stora förtjusning. Det går till så att A hittar lagom många magiska stenar och pinnar och placerar dem på rätt platser. Sen trycker han på rätt ställen på husväggen och så kan vi sätta oss tillrätta och titta på väggen. Där visas en film som bara han kan se och så berättar han allting som händer för mig. Om jag inte hänger med får jag fråga och där kan vi ligga och ha det jättetrevligt en lång stund tills han säger att ”nu är filmen slut” och har jag tur då kan jag få höra en till, annars gömmer vi de magiska stenarna och hittar på något annat. Filmerna är långa och avancerade med snabba vändningar. Jag är så fascinerad av att han kommer på allt! Ja, honom kommer jag att sakna – hoppas verkligen han hittar fler som uppskattar det han är bra på!

F har jag nog inte nämnt här, det är mest nu på slutet som jag varit med henne. Jag har svårt att avgöra om hon är omogen och ovan vid förskolemiljön eller om hon har autistiska drag (eller både och). Än så länge verkar hon själv trivas med livet för det mesta och inte ha det så jobbigt (till skillnad från t.ex. A som mår så dåligt när han inte förstår eller inte har kontroll) så det är ju skönt, hon är otroligt glad nästan jämt och bryr sig inte så mycket om andra (på gott och ont). Det jobbiga för henne är när andra blir arga på henne, vilket händer rätt ofta. Jag är rätt säker på att hon inte kan föreställa sig hur andra ska reagera på det hon gör och inte kan sätta sig in i vad de gör/tänker/känner. Pedagogerna verkar tro att hon inte försöker och att hon kan om hon vill typ. Tror jag åtminstone eftersom jag annars inte ser någon orsak att skälla på henne (eller hur?). Ofta har hon sprungit vidare innan någon (barn eller vuxen) hinner säga åt henne, ibland inser de att det verkligen inte var av illvilja och är tysta eller klagar till en vuxen istället och ibland tar de tag i henne och skriker… Det var framförallt en gång som de vuxna verkligen skällde ut henne (det var sent på dagen, hon och flera andra hade varit krävande länge och hon gjorde inte som hon blev tillsagd men utskällningen var ändå mer än jag tycker är okej). Hon blev helt skräckslagen, mycket mycket räddare än något av de andra skulle blivit och var det länge efteråt. En lång stund var hon helt knäpptyst (hon som annars småpratar mest hela tiden med sig själv eller andra, dock bara ca en tredjedel som jag kan urskilja som ord), svarade inte på tilltal av någon (inte så smart eftersom det är jätteirriterande) och sökte bara ställen att gömma sig på. Hon började med att gömma sig bakom mig (vilket kändes rätt häftigt att hon såg det som en trygg plats) sen under en hylla och sen när jag lockat ut henne därifrån gick hon bara en bit och så fort jag stannade till så gömde hon sig under ett bord istället. Det var verkligen hemskt att se och pedagogerna förstod nog också att de tagit i för hårt. Det måste vara något med det här att hon inte förstår hur andra fungerar som gjorde att hon blev så rädd. Att hon inte alls kunde förutse vad fröken skulle göra eller inte göra. Jag tror heller inte att hon förstod orsaken till att hon blev utskälld (att hon inte ”lyssnade” och inte kom när vi skulle in) och då blir det såklart oändligt mycket mer otäckt. Jag tänker på det här att hon gömde sig så, en naturlig tanke var ju att hon var rädd att bli slagen. Jag vet att det inte går att säga men jag har verkligen extremt svårt att se F:s mamma slå henne, men kanske har någon annan gjort det eller bara hanterat F på ett sätt som hon upplevde otäckt. Sigsgaard, en dansk pedagog har sagt att för ett barn är det lika illa att bli utskällt som att bli slaget. Tina Wiman (en av författarna till Barn som bråkar) bloggade om hennes dotters reaktion på det uttalandet, här (grymt bra blogg som inspirerar mig massor!). Hon menar att det självklart att bli fasthållen eller skälld på är samma som att bli slagen. Jag vet inte om jag håller med för jag har inte blivit slagen av någon vuxen, knappt egentligen blivit ordentligt utskälld vad jag minns men visst behöver det inte vara fysiskt våld för att göra väldigt ont…

Ja, hon är spännande F. Sista dagen tog jag mod till mig och pratade lite mer med hennes mamma. Berättade hur kul vi haft tillsammans, att det var min sista dag, visade några bilder jag tagit och delade lite allmänna tankar. Det kändes bra. Pratade även med de andra pedagogerna om vad jag tänkte kring F  för att förhoppningsvis ge dem en mer nyanserad bild och kanske kunna behandla henne lite bättre. Jag tror åtminstone jag gjort skillnad under min tid där. Tillfört något positivt för barnen och pedagogerna. Skumt nog så verkar det som att de andra vuxna verkligen uppskattat mig och tyckt jag haft fin hand med barnen, de var väldigt positiva! Känns lite konstigt eftersom jag haft ett så annat sätt än dem och visat att jag inte tyckt om allt de gör. Så himla svårt att veta, ibland känns det som att vissa uppfattar det som kritik och vägrar samarbeta med en gång man inte är superpositiv och ibland går det att säga ganska mycket och det ändå tas emot på ett bra sätt. Taktiken jag haft nu har ju varit att göra på mitt sätt och visa att det funkar snarare än att prata om det och det är nog smart i den mån det är möjligt. Framförallt när man är i sånt underläge som ung med begränsad erfarenhet och ingen formell utbildning.
IMG_5714

Jag kommer verkligen ta med mig mycket från det här jobbet. Dels att det ofta går att få jobb om man är framåt, aktivt söker och tar egna initiativ. Kanske har jag haft flyt men det här är faktiskt typ tredje jobbet som jag får för att jag aktivt visat att jag finns. Sagt/skrivit att ”jag bor här, har de här erfarenheterna och ställer gärna upp om ni behöver mig”. Det var ju exakt samma med Alvgrim att jag bara frågade om de ville ha mig och fick ja direkt. Jag kommer också ta med mig erfarenheter om hur både jag själv och andra är och fungerar. Erfarenheter om hur det kan vara att arbeta på förskola (och mycket är säkert likt på en F-6-skola) vilket nog kan vara användbart. Tycker vi borde ha mycket mer prao i skolan – så himla häftigt och lärorikt att få testa på olika yrken! Jag är nästan sugen på att skjuta upp höstens plugg och jobba typ en månad var på en massa olika ställen istället 😀 Det vore jättekul och säkert grymt lärorikt! Fast nej, superrörigt och konstigt – sommarjobb räcker bra. Men själva tanken att testa olika typer av yrken ändå, visst är den inte så dum? Jag fick så otroligt mycket insikter och nya kunskaper under veckan som undersköterska i sjuan och även veckan på bokhandeln.
Vilka olika yrken har ni testat och vad gav det er?
Version 2

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s