Strategier

Jobbat ännu en dag på förskolan, det är fortfarande himla spännande att se barnen men hjälp vad trött jag blir på dem ibland. En del är så otroligt tjuriga och vägrar lyssna. En del har jag ju börjat förstå, A till exempel har jag insett har supersvårt för förändringar. Så när han ”tjurar” och säger nej är det 90% av gångerna för att han inte vill byta aktivitet och framförallt inte innan han hunnit avsluta. Med tanke på hur vanligt det är bland barn (och vuxna!) att ha svårt för plötsliga avbrott har de extremt dåligt upplägg på förskolan. Det är väl det jag försöker påverka mest och lite grann tror jag pedagogerna börjar se det. Det känns ju otroligt sorgligt att VARJE samling startar med bråk, skrik och att böcker flyger för att A inte klarar att lämna ifrån sig boken han tittat i innan den är slut. Eller för att pedagogerna inte klarar att vänta på att han ska titta klart/se till att han inte tar en ny bok precis innan böckerna ska in. Jag insåg efter två gånger att så länge varje sida blir bläddrad går det till och med går utmärkt för honom att snabbtitta klart i boken och sen lämna in den. Varje gång jag sett till att sitta med A och hjälpt honom avsluta i tid har samlingen gått perfekt. VARFÖR HAR INGEN SETT DET TIDIGARE?! Jag hade som pedagog aldrig orkat bråka sådär varenda dag, det är helt sjukt!

A är dessutom så himla lätt att jobba med för det är bara att fråga så svarar han varför han gör som han gör. Typ när han säger nej till att gå in så går det att bara fråga ”varför vill du inte gå in?” och då har han svarat ”för att jag inte är klar med bilens framljus” eller ”för att jag måste döda det blå monstret först annars kommer det äta upp hela skolan” eller ”för att jag inte vill vänta [på de andra för att alla ska samlas innan de får gå in]”. Så löjligt enkelt att lösa situationen då och antingen hjälpa till att döda monstret supersnabbt med supervapen eller se till att han kan gå direkt in och slipper vänta. Bara att ställa frågan! Istället för att tjata och tjata och skrika och bli jättearg på att han ”inte lyssnar” eller ”inte respekterar fröknarna”. Ibland har jag fått lite svårare svar som ”för att vet du min mormor hon har en jättestor blå bil som hon hämtar mig i ibland” eller ”för att det inte är kul att vara kär när man inte får pussas” men då har det räckt att svara på det och sedan fråga igen varför han inte vill gå in. Några få gånger har han inte svarat och då har jag själv sagt ”är det för att du inte är klar med xx?” och då har han sagt ja och då har vi sett till att han blivit klar. Jag har ju fortfarande inte gått den där himla specialpedagogutbildningen och inte ens läst ut ”Barn som bråkar”-boken så det kanske finns ännu bättre sätt att stötta honom på (förutom att ändra typ hela skolans upplägg vilket jag absolut hade gjort om jag kunnat) men det är i alla fall otroligt mycket bättre än de ordinarie pedagogerna håller på med. Vilket känns skit ärligt talat. De har ju flera års utbildning! Och massa års erfarenhet som de inte verkar lärt sig någonting av. Ahhh jag blir så arg! Att de inte ens försöker för sin egen skull liksom, de måste ju bli jättetrötta på att skälla ut!

Nu har jag bara typ 29 barn till att förstå… Nej, men det är väl en tre-fyra stycken som jag verkligen funderar över nu. De är inte alls lika tydliga som A för jag har inte lyckats få prata med dem än. De förklarar inte varför de inte ”lyder” och är väldigt lätt att uppfatta det som att de bara vill provocera. Två är bara nyss fyllda fyra och har fortfarande otroligt låg självbehärskning. De kan börja storgråta över att de är törstiga trots att det finns vatten på ett bord 10 meter bort. Samma sak blir det så fort det blir någon form av motstånd. Nu har jag fått fundera lite med Y och vi har kommit på några sätt att testa så får väl återkomma med hur det går 🙂