Curi-cancha

Standard

DSC_0273

Nu är vi i Sverige och resan gick okej. Dröjer nog innan jag utsätter mig för en så lång flygresa igen men det har ju absolut varit värt det! Ska försöka publicera några sista blogginlägg från resan under de kommande dagarna och gå igenom bilderna och lägga upp fler på Flickr. Större delen av det här inlägget skrev jag samma dag som vi var där men blev inte att jag la upp det då. Det var en underbar dag som jag ofta kommer drömma mig tillbaka till! 

Wow idag var bara helt fantastisk otrolig amazing. Aldrig varit med om något liknande, antagligen häftigaste naturupplevelsen i mitt liv. På hostelet där vi bor finns det en man vid namn Fransisco i receptionen/infodisken som är extremt pratsam och trevlig. Hans fru är ägaren av stället (han är alltid noga med att säga att hon är manager och han måste fråga henne om allt…) och de är roliga båda två. Pratade med honom igår om vilket skogsområde som var bäst att åka till och jag är så glad att vi gjorde det. De största och mest kända områdena är Santa Elena och Monteverde. Hela området vi är i kallas egentligen Monteverde men det finns ett reservat som heter så också. Men Fransiscus sa att båda de områdena hade så mycket folk och byggt att det var mycket bättre att åka till Curi Cancha om man ville se djurliv. Så då drog vi iväg dit 7.00 imorse. Typ 20 andra var också där (nästan inga amerikaner eller kineser, tror de håller sig till de kändaste ställena) och massor av guider så max två sällskap per guide. Det nästan bästa med guiderna är att de har häftiga kikare/teleskop som ger helt fantastiska vyer med jättebra zoom. Vår guide var väldigt fågelintresserad men berättade om allt möjligt. Fick se kaffeplanta med bönor och höra lite om bananodling så vi inte behöver gå på sån tur som annars är väldigt populärt. Tukan och Quetzal är de mest kända fåglarna härifrån och finns på typ alla vykort så det känns himla kul att ha sett.  De är verkligen imponerande och otroligt vackra. Bellbird var skoj för den lät så fruktansvärt. Varannat tjut var gnisslande torn och varannat alarm typ. Dessutom hade den mustasch!

 

Sen blev det lite galet med hur mycket spring som helst fram och tillbaka för att se fåglarna närmare och bättre och fler osv. Men då satte jag mig och vilade och så fick de springa runt 😉 När jag satt där träffade en kanadensisk japan som hade en likadan kamera som jag! Första gången jag träffar någon med den röda modellen! Var egentligen tjejens pappas kamera alltså men han tyckte väl hon var sötare att fota
IMG_4657

Jag blev iväglockad med att de hört apor men det enda vi såg var ytterligare en bellbird och då började jag tappa orken. Jag har ju verkligen pressat kroppen senaste månaden och ännu mer senaste veckan. Gått massor och inte vilat alls så mycket som jag egentligen behöver. Och det känns. Men så precis när jag höll på att vända tillbaka för att jag hade så ont så kommer det en apa. Och en till. Och två, tre, många fler. Det var verkligen exakt samma stund som jag tänkte ge upp och så kommer de och ger oss en show utan like. Guiden sa att det var väldigt ovanligt med så många och såpass nära – de var precis ovanför oss! Jag saknar ord. Jag har aldrig sett apor i naturen förut och det var verkligen något jag hoppades få uppleva under den här resan och det fick jag verkligen! De hoppade omkring fram och tillbaka, minst åtta fick jag det till men så mycket som de rörde sig var det svårt att räkna!
DSC_0153

Vi såg även guatuso (gnagar som är släkt med den australiensiska capybaran) och pizote (cuate, släkt med tvättbjörnen) – och ekorre 🙂

DSC_0023

Guatuso med sitt speciella utseende

Sen var turen över och då gick vi iväg själva. Det var verkligen jättebra med guide för annars hade vi ju inte haft en chans att se fåglarna och det var jätteintressant att höra honom berätta om allt. Men det är också nåt väldigt speciellt med att gå helt själva i egen takt och bara ta in omgivningen. För den var ganska amazing.

Häftigast var fikusarna som slingrar sig upp runt andra träd och kväver dem. Fikusarna blir till enorma, höga, fascinerande träd som är alldeles ihåliga efter att trädet som varit stommen dött. Lite skräckfilmsvarning men väldigt mäktigt. Helt underbara att klättra i dessutom! Så mjuka och med perfekta grepp överallt eftersom det är olika ”slingor” som bara delvis växt ihop. Jag skulle lätt kunna bo uppe i ett sånt!

Som om det inte räckte med att både ha sett apor och själv ha klättrat i träd så kände vi (jag?) oss tvungna att slänga oss i lite lianer också för att djungelkänslan skulle bli fulländad. Det var precis så kul som det ser ut. Rätt jobbigt dock – jag är lite bortskämd med att ha knutar på repen jag slängt mig i och det har gått rätt många år sedan jag lekte akrobat senast. Men väldigt kul 🙂 Tänk att växa upp med en sån här skog som lekplats. Förstår verkligen att djungelboken skrevs liksom, det är så lockande!
12910094_10207567355634285_1648542533_n
DSC_0373

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s