Y gästbloggar igen

Standard

(Tidsinställt inlägg)

När jag gick på högstadiet (väldigt länge sen) så hade vi Operation dagsverke. Vi jobbade en dag och lämnade lönen till något välgörande ändamål. Ett år var det till Children’s Eternal Rainforest i Costa Rica. Sen dess har jag velat åka till den där regnskogen som blev skyddad och nu är jag här! Kanske var det den största effekten av kampanjen, att så många fick upp ögonen för den fantastiska natur som fanns och därför fortfarande finns här. Att ett fattigt land vågar tro på att naturen är en resurs just för att den är kvar relativt orörd, det är stort och har visat sig lyckosamt.
DSC_9578

Naturturismen är stor speciellt från USA och det är bara att välja, regnskog med strand, regnskog med vulkan eller regnskog med fornlämning (och vulkan). Eftersom F redan sett strand och fornlämning åkte vi norrut till Arenalområdet. Det är en stor vulkan med regnskog runt omkring. En liten stad med det passande namnet Fortuna består av hostels, restauranger och turarrangörer. Runt omkring ligger tjusigare hotell och spaanläggningar. Allt är väldigt välordnat, nästan lite för mycket, det är lätt att känna sig som en plutt som skickas omkring på olika arrangemang, lätt att falla in i rollen som ”pricka-av-sevärdheter-turisten”. Fördelen är förstås att man hinner göra väldigt mycket, mycket mer än jag vågat hoppas på. Klimatet är tydligen toppen för min kropp som villigt klättrar ner oändliga trappor, nån påstod 1000trappsteg, till botten på Catarata vattenfall. 70meter störtar vattnet rakt ner i en liten sjö där vi badade. Vilka krafter! En märklig känsla att luta sig mot det forsande vattnet.
IMG_1876

Mer vatten blev det då F övertalade mig att följa med på rafting, forspaddling. Totalt knasigt på sätt och vis men med maxdos smärtstillande gick det att komma igång och sen tog adrenalinet över. Helt fantastiskt (är väl det ord jag säger mest här). Antonio, en mycket erfaren tico (person härifrån) hjälpte oss och ett kanadensiskt par genom forsarna. Paret var både vältränade och erfarna så vi studsade fram i en himla fart, lagom avsvalkade av översköljande vågor. Det var stor skillnad mot båten med sex fnittrande unga japaner som trillade i hipp som happ trots att guiden sökte lugnaste vägen. Vi badade bara frivilligt och det var mitt i en fors som Antonio ropade åt oss att hoppa i och så for vi som små vantar i de strida strömmarna. Upp igen och paus med melon och ananas vilket är basföda här nu.

Helt slut och lite runda under fötterna så åkte vi direkt och la oss i varma källor! Vilket land, man kan inte ha det bättre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s