Min lilla toktant

Standard

Min älskade, helt underbara, superknasiga mormor Kjerstin lever inte mer. Hon somnade för sista gången på påskdagen. Så istället för att åka till Teneriffa så åker vi till Sverige imorgon. Vi kommer behöva åka tillbaka till Teneriffa igen innan sommaren för att avsluta där och hämta saker osv men inte bestämt mer exakt, får ta en sak i taget.
IMG_4748

Kom på mig själv med att se framemot att komma till Sverige. Att det känns kul att få berätta om Costa Rica nu direkt när det fortfarande känns så aktuellt. Kom på mig själv med att fundera på vilka jag vill berätta för. Tänkte att den som hört minst (eftersom hon inte har internet) och velat höra mest är mormor. Tänkte att hon är den jag helst vill berätta för när jag kommer. Men hon att hon inte längre kan titta på mina bilder är ju hela orsaken till att vi åker till Sverige. Jag kommer aldrig få sitta bredvid henne och berätta om den här resan. Hon kommer aldrig sätta upp nåt vykort från Costa Rica på sitt kylskåp. Men hon visste att jag hade det bra. Hon hade hört en del av det jag gjort och att jag trivdes. Hon visste att jag klarade mig. Och jag tror det var det hon kände med de andra också. Vi älskade henne så fruktansvärt och tyckte så mycket om att vara med henne men vi klarar oss. Hon var med om min både 18-årsdag och student och jag är så innerligt glad för det. Hon hann fylla 90 år och det är galet coolt. Hon hann ge bort de flesta av sina saker och visa hur mycket hon tyckte om oss. Hon kände sig klar tror jag. Hon har varit nära att dö oändligt många gånger och hon älskade att berätta om dem. Varje gång var det något som hon gjorde att hon kom tillbaka; att hon skulle göra något, att det var på en dålig plats, att det var med fel person eller vid fel tid. Hon styrde och ställde kring allt, klart hon skulle styra sin död. Så hon måste känt att det här var en bra stund, att hon var klar. Jag kan vara hur arg som helst för att hon gör det när jag är ute och reser, att hon gör det på påskdagen och därmed gör att jag aldrig kommer kunna fira påsk på samma sätt igen, att hon inte gav mig en sommar till med henne osv. Men det spelar ingen roll, det blir alltid som hon vill och egentligen är det väl bara rätt den här gången. Och vadå, finns det något tillfälle som omgivningen skulle tycka var perfekt att dö vid?

Mormor har gått vidare och jag kommer sakna henne otroligt mycket. De senaste åren när vi periodvis bott tillsammans har jag verkligen kommit henne nära, jag är så glad att jag fick det. Fick lära känna henne och hon fick lära känna mig. Se fler sidor än när man bara blir bjuden på lunch.

12935273_10207609057196798_141456033_n

Te med pussel/korsord är så typiskt mormor och mig. Mysigaste stunden på dagen när jag bott hos henne.

Jag har ett dokument som heter ”mormors citat” där jag skrivit ner roliga saker hon sagt under senaste åren. Det är alltför sällan jag kommit ihåg att skriva där för hon sa och gjorde roliga saker hela tiden. Hade hon varit en karaktär i en bok hade man inte tyckt den varit trovärdig. Hon var sin egen och stod upp för sig själv. Fortfarande som 90-åring fick hon höra att hon var ”bråkig” och jag tror hon nästan var stolt över det. Hon tyckte det var kul att ”kräva sin rätt” och säga ifrån, jag tror hon trivdes som tant och den extra artighet/respekt/rädsla som folk visade pga det.

Som det här exemplet från dokumentet:

Jag har knappt vaknat dagen för bjudningen och står i mitt rum och byter om. Mormor ”tassar” in (efter att högljutt ha slamrat i köket, flyttat stolar utanför min dörr och pratat länge i telefonen som är precis vägg i vägg med rummet jag sover i) och börjar ”Freja… Vilken assiett tycker du förrätten ska stå på?” och håller upp två. ”Den vänstra tycker nog jag är stiligare och går i färg lite bättre” svarar jag. Mormor ser extremt fundersam ut, stirrar på den en stund och vänder sig sedan om för att gå ”Jaha, ja jag får se om jag har tillräckligt många av den då…” Y: ”Du valde fel!” (Behöver jag skriva att det blev den andra?)

Och det här är såå mormor (från samma bjudning):

Y: ”Ska jag fixa efterrätten då?”
Mormor: ”Nja, jaha ja vi får komma överens då för jag vill gärna ha i de här glasen och så är det ju så fint med sån här kant upptill av socker du vet. Jag hade tänkt det… Vad hade du tänkt?”
Y: ”Nej, jag bryr mig bara om hur det smakar!”
Mormor: ”Jaha, ja men då så!”

IMG_4747

Jag köpte nya byxor och mormor trodde de var till henne och tog dem. Och var inte alltför glad när jag ville ha tillbaks dem… Som tur var så var de lite för tighta så jag fick dem i alla fall 😉

Jag har massor med roliga bilder på henne också, även om hon nog är den svåraste personen jag vet att fotografera. Men alla de bilderna är på en hårddisk på Teneriffa och bara där vilket känns så otroligt trist nu.

Annonser

»

  1. Åh Freja, vilken underbar beskrivning av Kjerstin. Så stolta ni var över varandra och vilken värme du förmedlar till alla som känt henne. Jag log stort när jag såg bilden av Kjerstin i dina byxor. Så på pricken!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s