Biblioteksäventyret: The End

Standard

Jag har ett bibliotekskort!
12358037_10203953299673469_976983292_n

Det krävdes fyra besök och typ en månad för att få till det men nu har jag både kort och böcker. Böckerna fick jag faktiskt redan vid förra besöket. Då kom jag dit med kopia på passet och fotot som jag fixat. Det är ju ingen nyhet att de gillar papper och blanketter och stämplar och sånt här så jag blev inte jätteförvånad när jag uppmanades fylla i ett långt formulär men frågorna var faktiskt lite extrema.
IMG_3154
Förutom standardgrejer som namn, efternamn 1 och efternamn 2 (för det är ju väldigt viktigt att alla namn kommer i varsin ruta så de vet vad som är vad…), adress och passnummer (att de har en kopia på själva passet räcker givetvis inte) så ska jag skriva vilken stad jag är född i, vad jag arbetar som/vilken kurs jag studerar samt helt sjukt utförlig info om var jag bor (gata, gatnummer, hus, uppgång, våning, dörr, stad, postnummer och kommun – bara utifall att man kanske skulle glömma något så kändes det värt att inte bara be en skriva ”adress”?). Dessutom behövde de både födelsedatum och ålder…

Sen pillade hon lite, tänkte lite, skrev lite och satte omsorgsfullt ihop alla papper med ett gem och sen häftade hon ihop allt utom fotot. Så frågade hon om jag ville låna något idag och till min stora glädje låg böckerna (som jag en vecka tidigare försökt låna) kvar bakom disken där en så snällt erbjudit sig spara dem. Det är liksom inte riktigt sånt self service-system som i Sverige utan hon skrev (imponerande snabbt – övning ger färdighet antar jag) för hand av böckernas streckkods-siffror på ett papper som hon la i mitt pappershäfte (känns så skoj på nåt vis att jag har ett häfte om mig liggandes i ett skåp på biblioteket nu). Därefter fyllde hon i korten som satt på insidan av böckerna med vilket datum jag ska lämna tillbaka dem och informerade mig om att jag får låna dem i 15 dagar och därefter kan komma och låna om dem i 15 dagar till. Och själva lånekortet kunde jag hämta senare i veckan…

Det var så skönt när jag stod där i kön för tredje gången och tanten före aldrig ville sluta prata och bara bestämde mig för att slappna av. Att det tar tid att få saker gjorda här och att det är okej. Egentligen är det säkert jättenyttigt att slappna av och sluta vara så effektiv med allt, bara svårt för min svenska hjärna att acceptera fullt ut. Men det blir verkligen inte bra för någon om man försöker skynda på, kanarierna hatar det och det enda det brukar resultera i är att det blir trist stämning. När jag väl slappnade av och ställde in mig på att jag skulle bli sen till det jag hade efter så blev det ju mycket lättare. Och bibliotekarien var jättetrevlig, inte direkt pratsam men hon svarade på mina dumma frågor, pratade lugn och tydlig spanska och brydde sig inte om mina felskrivningar och överstrykningar på formuläret 😀

Så nu har jag ett bibliotekskort och kan låna hur mycket böcker jag vill!

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s