#PrayForTheWorld

Standard

Terrordådet i Paris var fruktansvärt. Det var hemskt att vakna till ett instagram-flöde fyllt av berörda, ledsna, rädda människor. Eller egentligen var det fint, det betyder ju att folk bryr sig. Egentligen är det helt underbart att människor som inte känner någon som blev skadad ändå reagerar, byter profilbild och skriver inlägg om hur deras tankar är med de i staden. Det är underbart att se hur politiker från så många länder sluter upp, hur företag engagerar sig trots att det är helg, vilken medmänsklighet som faktiskt finns i dagens samhälle. Det är underbart och jag vill inte på något sätt förminska det.
Jordglob-med-barn
Det som tynger mig är egentligen att allt blir så oproportionerligt. Jag börjar förstå att vi människor bara kan fokusera på en sak i taget, vi är gärna engagerade och vi vill bry oss men vi kan bara bry oss om en sak i sänder och det måste finnas perioder av icke-engagemang mellan perioderna av hejdlöst retweetande. Och det är väl det här medierna förstått och det är väl därför de ser till att ha perioder där absolut ingenting av intresse står i tidningarna och huvudnyheten är att någon kändis varit otrogen för att sedan intensivt fylla alla löpsedlar och halva bilagor med fokus på EN sak. Vad den saken sedan är spelar inte så stor roll. Det kan vara en flicka som försvunnit, en annan som vill ha jämställdhet, en jordbävning, ett mord på ett varuhus, en politiker som uttalar sig, ett terrorattentat i Europa eller egentligen vad som helst – det finns mycket som engagerar om det läggs fram på rätt sätt. Kanske måste vi acceptera det och bara hoppas att det räcker. Att folk någonstans förstår att det som hamnar på tidningarnas löpsedlar är en fruktansvärt liten del av allt som händer i världen och inte ens en särskilt representativ del. Kanske måste vi bara hoppas att folk förstår det.

Ändå är det svårt att se hur nästan exakt samma sak kan hända på två ställen nästan samtidigt, båda två döda många oskyldiga människor, båda två genomföras av gärningsmän med liknande bakgrund, liknande medel och tillhörande samma organisation men få så olika stor uppmärksamhet. Jag har nu bläddrat förstasidorna på dn.se och svd.se från början till slut och inte på ett enda ställe står det om terrorattentatet i Beirut. Inte på ett enda ställe. Det står alltså mer om mördarsniglar, stjärnkrögare, en halvår gammal stöld och hur Sveavägen såg ut under 1800-talet än det står om hur minst 40 personer dog och över 230 ytterligare blev skadade torsdag kväll. Är det inte ändå ganska otäckt?
När jag söker på Beirut och tillslut hittar några få texter från TT rubriceras det inte ens som terrorattentat utan självmordsbomber – varför slutar det vara ett terrorattentat när det sker i ett land utanför västvärlden? Terror betyder enligt SAOL våldsmetoder använda i politiskt syfte – det står inte någonstans att offren måste ha ljus hy eller att det måste ske i ett land byggt på kristendom.

Ändå är det bara ett antal bomber när det sker i Libanon, Irak, Syrien, Nigeria eller Libyen men ett hot mot världen när det sker i Frankrike. Då skrivs om de som på håll hörde bomberna. Om de som känner någon som kanske befann sig i närheten. Tänk då alla som varje dag hör bomber eller skottlossningar. De som sett anhöriga bli skjutna. Tänk bara alla svenskar som känner någon som faktiskt varit med om ett terrorattentat nyligen. Ni kanske till och med vet någon som är uppvuxen i ett land där IS dagligen är ett hot? Gick ni till hon/han och frågade om den var okej efter senaste attentatet? Ställde du om din profilbild till det landets flagga? När delade du senast en bild med #prayforLebanon?

Okej, jag vet att vi inte kan engagera oss i allt. Det skulle bli ett helvete att hålla reda på vem som var vem om alla bytte profilbilder på facebook hela tiden och fruktansvärt långtråkigt att höra allas ”åh vad hemskt med det som hände i xx”.

Men ändå:
pray_for_our_world_by_ko8991-d3bfuvc
Låt oss be, inte bara för Paris utan för hela världen. Låt oss göra det, inte bara idag utan varje dag en oskyldig människa dödas. Och när vi gjort det, låt oss gå ut och göra den här världen till en bättre plats. Låt oss visa medmänsklighet. Låt oss visa att IS inte kan vinna. Låt oss visa att vi kommer att fortsätta ta hand om människor, än mer nu istället för mindre. Låt oss ta vara på de som flytt IS, hjälp dem och se till att de hjälper oss i kampen. Nu har vi hört svenskar berätta hur det är att vara nära ett terrordåd, låt oss då förstå att de flyktingar som söker sig hit gör det för att de inte har något egentligt val. Låt oss dra nytta av deras erfarenheter och viljor. Låt oss samarbeta och bilda en enad front. Låt oss visa att vi är många många fler. Låt oss visa att vi inte ger upp.

 Ps. Jag tycker inte om att dela upp världen med väst och öst, vita och mörka, muslimer och kristna men i den värld jag skriver om verkar uppdelningen redan finnas och det hjälper inte att inte låtsas om den. Därför använder jag begreppen och hoppas ni förstår vad jag menar.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s