Klasskompisar

Standard

Det som varit det absolut sämsta med Korr, skolan jag går på, har varit att jag inte haft några skolkamrater. Jag har inte tänkt att jag haft särskilt mycket kontakt med de i tidigare skolor så trodde inte det skulle ha betydelse. Inga av mina närmsta vänner som jag fortfarande har kvar har jag träffat i skolan och jag har alltid tyckt det här med skolklasser varit ett extremt dumt fenomen. Man blir hopbuntad med en massa människor som man inte har någonting gemensamt med utom att man är lika gamla och ska sen spendera större delen av sina dagar i flera år tillsammans med dem. Vad är oddsen för att det ska sluta bra liksom? Jag tror det finns en viss typ av människor som inte fungerar i skolklasser men fungerar jättebra på läger. För jag tror knappt någonsin att jag träffat någon riktig lägermänniska, någon som typ alla på lägret gillar och som verkligen trivs där som har varit populär i sin skolklass. Och samma sak åt andra hållet faktiskt. Finns säkert undantag, de jag kan komma på är när det har varit lite annorlunda skolor (typ waldorf/extremt liten lantisskola) eller annorlunda läger (typ konfaläger som få går på för att de vill åka på läger just). Spännande…

Hoppas verkligen ingen tar illa upp av det här nu, inser att man kanske kan det. Antingen för att man tror att man räknas till någon av mina närmsta vänner men jag nyss skrivit att man inte gör det eftersom jag skev att jag inte träffat någon av dem i skolan… Eller för att känner sig träffad av  ”en riktig lägermänniska” och tycker det är fel att jag tar för givet att man inte är poppis i skolan… Eller så tycker man det är jätteskönt att det finns någon annan som känner likadant. För jag är så himla trött på det här strävandet efter att vara populär i skolan, det är så fantastiskt skönt att slippa det! Jag har märkt så många som ljuger tills de slår knut på sig själva för att andra ska tro att de är poppis i skolan. På varje läger kommer skolan upp (hur gärna man än vill glömma den på sommarlovet så är den en så stor del av ens liv) och varje gång anstränger sig folk för att ge intryck av att vara populära hemma. Jag också när jag var yngre, det här är faktiskt något som blivit lite bättre när vi blivit äldre. Tänk om vi istället hade vågat vara ärliga, tänk vad det hade stärkt oss – både vår relation men också oss själva när vi kommit tillbaka till skolan. För det är ju den här känslan av att man inte är lika bra om man inte är populär som gör att man inte säger sanningen. Men alla underbara, helt fantastiska, enormt starka människor jag mött på läger – som varit otroligt omtyckta där (helt utan att sänka någon annan dessutom), på vilket sätt skulle de kunna vara annat än bra? Och har vi inte hört lite för många gånger om alla viktiga/kända/lyckade vuxna som hade det tufft med just klasskamraterna för att det inte ska ligga något i det?

Läger

Trevliga lägermänniskor inte nödvändigtvis impopulära i skolan 😉

Jag är så glad att jag blivit äldre, självsäkrare, tryggare när det gäller det här. Jag känner inte alls samma behov att försöka vara någon jag inte är bara för att passa in. Nä, det här låter såå klyschigt, förlåt! Men det är typ sant, det är inte lika jobbigt längre – jag har hittat saker jag är bra på och träffat andra människor som är bra trots att alla andra inte alltid tyckt det. Nog glömmer jag det då och då, att jag är tillräckligt trygg för att inte behöva känna mig underlägsen. För det är ju det man gör, eller hur? Tror att den man är inte är lika mycket värd som dem. Men för det mesta går det och jag har hittat sammanhang där det känns lättare än annars. Tack alla som bidragit till det!

Typiskt mig att flyta iväg på något helt annat än det jag tänkt skriva om, spar historien om hur jag fått skolkamrater på Korr till imorgon istället 🙂

Annonser

Ett svar »

  1. Hoppsan! Jag försvann visst. Eller – det var lyckligtvis inte jag som försvann utan bara mina kommentarer. Nåväl, det här med att bli hopbuntad med andra barn som kanske inte är så snälla och som man egentligen inte passar ihop med. Naturligtvis har det sina nackdelar men jag tror ändå att fördelarna är fler. Vi måste utsätta oss för oliktänkare hela tiden. OK det förutsätter kloka vuxna som genom sin förebild tillåter ett öppet samtalsklimat där man får vädra olika åsikter och bli bemött med respekt. Skolan bör ha lärare utbildade i filosofi för att stötta eleverna att utveckla sina egna idéer och ett gott samspel med andra. Det här med populär – jag tror att det är viktigt att känna sig bekräftad och sedd även om man inte (innerst inne) mår bra av att vara populär. Om man är populär så finns alltid risken att bekräftelsen ligger i just populariteten och inte i ens person. Då börjar individen bli mån om att fortsätta vara populär – inte bra. Men att ha några vänner, även om de inte är ens allra bästa vänner, är viktigt i alla sammanhang. Läger eller skola. Hm! Jag hade jätteroligt i skolan upp till 6:an. Jag tror inte att jag reflekterade över popularitet men jag kände mig trygg bland kompisarna.
    I 7an när vi bytte skola och blandade oss med fler nya elever blev det värre. Då försvann tryggheten med allt. Inga egna klassrum gjorde att vi inte var trygga med platsen. Olika rum för olika ämnen ökade förvirringen (jag drömde mardrömmar i många år om att jag sprang vilse i skolan och letade efter rätt klassrum). Då var det plötsligt viktigt att markera vem man var och då kunde vissa vara mer eller minera populära. Jag tror att vi då saknade goda vuxenkontakter.
    Läger: Jag har trivts på olika läger också. Läger har varit friare eftersom de har varit under en begränsad tid och ofta inriktade på ett gemensamt intresse.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s