En underbar kväll!

Standard

Ibland drar vi oss för att gå ut och äta, det är så mycket som ska till för att vi ska kunna njuta. Det är inte alltid värt orken det tar att ta sig dit, vara ute till sent, vara orolig för att inte få gluten, bli besviken för att de inte har något gott glutenfritt, diskutera med otrevliga servitörer osv. Men ibland blir det så himla bra och då uppskattar vi det ännu mer än vi annars skulle ha gjort. Y hade gått förbi restaurangen ”Casa Tagoro” och tyckt den såg mysig ut så vi bestämde redan vid lunch att vi skulle äta middag där. Förberedelse underlättar 😉 Utifrån ser den väldigt, väldigt liten ut. Tre bord utanför och åtminstone jag såg bara två bord inuti. Det blåste väldigt kallt så att sitta ute kom inte på fråga -det är inte direkt någon utsikt heller… Men när vi gick in var det så mycket större och samtidigt så mycket mysigare!

Väggar i en mjuk orange färg, bord och stolar i mörkt trä och resten gick i mörkgrönt. På väggarna hängde små akvareller -en konstutställning och på borden låg assietter med kant i trä! Vi blev mötta av en trevlig ung tjej och hon gav oss fyra menyer. En vanlig (innehållandes bara runt åtta huvudrätter) och en dryckesmeny. Det är standard. Sen fick vi en sex-rättersmeny och en med dagens rekommendationer… Jag valde en svamprisotto och Y cherne (god, vit, lokal fisk) med sötpotatis. Ingen tvekan om att det var glutenfritt men hon dubbelkollade ändå. Så kommer chefen in med en korg bröd och både Y och jag är precis på väg att säga nej tack (som så ofta förut, att vi  inte tål gluten i maten verkar de inte tro har något att göra med att vi inte skulle tåla gluten i brödet…) men han hinner före. Ler och säger att brödet är glutenfritt och att även tillbehören är det. Vi borde inte bli så glada, det är köpebröd -en av de två sorter som finns på mercadona -men det är bara skönt (annars hade jag inte vågat tro på det), och jag blir nästan rörd. Det är nog omöjligt att förstå hur mycket det kan betyda om man inte varit med om det själv men för mig som alltid varit glutenintolerant, som nästan aldrig fått bröd på en restaurang, är det stort. Inte för att jag tycker bröd är det godaste jag vet. Men för att jag får vara som andra, för att han tänkte på oss och brydde sig. Och för att jag för en gångs skulle inte bara får titta på de goda tillbehören utan faktiskt smaka.

440 ord och jag har inte ens kommit till förrätten… Vi hade inte tagit någon förrätt eftersom vi inte brukar orka det men nu fick vi en liten i alla fall. Varsitt vaktelägg på en bädd av groddar toppad med någon mysko kaviarsmakande-sås. Helt okej smak men ingenting mot vad huvudrätten skulle bli!

Champinjonskivorna på min risotto var utan tvekan den godaste champinjonen jag ätit. Till och med den godaste svampen vågar jag säga. Helt otroligt, hade kunnat äta bara det! Risotton var också fantastisk! Otroligt krämig och väldigt smakrik! Y:s fisk var god och sötpotatispurén till tyckte även jag som i vanliga fall inte är särskilt förtjust i sötpotatis var fruktansvärt god! Hit kommer vi definitivt gå tillbaka! Nästa gång provar jag laxen i honungs och senapssås som lät så god!

Casa Tagoro alltså mittemot Santa Amalia, ”nedanför” katolska kyrkan

c/ Valle de Menendez 28

http://casatagoro.com/

bild 2-6bild 1-6bild 3-6

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s